Mormors gyllene skor

Jag älskar att skapa vackra ting, utav tillsynes gammalt skräp, något färdigförbrukat och undanlagt av andra som jag ser möjligheter i att ta hand om. Hedra denna någon som ursprungligen lagt ner mycket arbete i att tillverka tingen. Har någon handarbetat med något så ligger det ofta inte bara tid och energi bakom, utan också kärlek till detta arbete och ro i att sysselsätta sig med det, en meditativ och helande stund. För mig är det definitivt så.

Det här är ett par ärvda gamla guldskor, sönderdansade av min älskade mormor Hellin. jag har sparat på dem i många år, låtit mina döttrar klä ut sig i gammelmormors "guldskor". En dag slutade även de att dansa i dem.

Har suttit och känt på strukturen av "guldet" som flagnat av bitvis, känt på de slitna sulorna av hårt läder och inte kunnat lägga ner de i någon låda i källaren. Jag ville behålla en liten bit av mormors livs historia framme, letade fram hennes band- och spetspåse som hon förvarat i en byrå för framtida återanvändning. Paljettbanden från någon klänning hon burit fanns i påsen och bruna spetsband, lite pärlor och annat plock. Med dessa och nya matchande glaspärlor och en limpistol ( ett superbra verktyg! ) skred jag till verket och sedan efter mycket pill blev resultatet så här fint. Nu pryder skorna min kakelugn och kommer att få stå i centrum länge till.

Hoppas att mormor är nöjd, det är jag.